Vår Historia

Börjessons Sjötaxi & Charterbåtars historia 

Hilmer Börjesson startade tillsammans med sin fru Ellen båtverksamheten år 1939. Makarna drev sedan tidigare också caféservering på Donsö utanför Göteborg. Beställningstrafik bedrevs i Göteborgs Södra Skärgård med en liten snipa vid namn ”Britt”. Under krigsåren var det delvis svårt att hålla verksamheten igång p.g.a. bränsleransonering.

Efter världskrigets slut utökades trafiken med reguljära turer mellan Saltholmen och skärgårdsöarna. 1947 ersattes ”Britt” av en större träbåt, ”Lilian” blev båtens namn. ”Lilian” tog 16 passagerare, gjorde bättre fart och var för sin tid en väl duglig båt.

I början av 50-talet inträdde sönerna Bernt och Helge i företaget. Helge mönstrade av som befälhavare i rederiet Transatlantic för att ägna sig åt betydligt mindre tonnage. Verksamheten utökades och mellan 1954-1957 införskaffades ytterligare två båtar byggda i mahogny. De byggdes delvis om för att anpassas till passagerartrafik. Den mindre av båtarna döptes till ”Sydskär” och var god för 21 pass. ”Lagun” blev namnet på den större båten. Hon bar tidigare namnet ”Carla III”, byggd 1917 då som fritidsyacht i högsta lyxklass. Hon var den största mahognymotorbåten i Sverige, hela 20 meter lång.

Den reguljära turlistan i skärgården utökades från år till år och 1961 sattes ”Hamneskär” i trafik. Hon var ett f.d. inspektionsfartyg i Göteborgs Hamn som byggdes om till passagerarfartyg vid Gotenius Varv. ”Hamneskär” tog 125 passagerare och var företagets första stålbåt som klarade sig väl även genom isen. ”Hamneskär” bidrog också till att transporter till ankarliggande handelsfartyg blev en betydande intäkt för företaget.

1963 startade den tredje brodern Einar Börjesson taxibåtsrörelse med en nybyggd båt från Fisksätra Varv. Båten fick namnet ”Lilian II” och tog 20 passagerare i snabb fart, 25 knop.                I cirka 5 år styrde Einar ”Lilian”, därefter lades hon i malpåse.

Börjessons Sjötaxi HB

För Börjessons Sjötaxi AB var tiden 1964-1970 den mest intensiva då det gällde reguljärtrafik i skärgården. Antalet passagerare steg och fler och större båtar var nödvändigt att anskaffa. Det administrativa arbetet blev mer omfattande vilket gav Helge och Bernts fruar Helga och Inger ytterligare arbete inom företaget.

På ett existerande träskrov byggdes 1964 en ny passagerarbåt vid Marstrandsverken med salong och styrhytt i aluminium. Framdriven av tre stycken Peugeot-dieslar gjorde båten 18 knop med ca; 30 passagerare. Båten döptes till ”Stromboli”.

1966 utökades flottan med ”Snäckeskär”. Båten som tidigare bar namnet ”Snip”, hämtades upp från Rotterdam där hon använts som sightseeingbåt. I och med ”Snäckeskär” kunde turlistan utökas betydligt. Med certifikat för 125 passagerare och en fart av 14 knop blev hon ett fint tillskott för den Börjessonska flottan.

Företaget delas

Konkurrensen om passagerarna på reguljärtrafiken från det kommunalt stödda Styrsöbolaget blev till slut för stor. Företaget kunde inte hålla samma låga prisnivå utan mellan åren 1969-1971 blev antalet reguljära turer allt färre. Den reguljära trafiken lades ner och Börjessons Sjötaxi AB delades upp i tre företag.

Bernt Börjesson bildade det nya företaget Donsö Taxi HB med båten ”Stromboli”, Helge Börjesson startade Börjessons Sjötaxi HB med båten ”Hamneskär” och speedbåten ”Kicki”.            Äldste son till Helge, Börje Börjesson, bildade tillsammans med Sessan-Linjen partrederi med ”Snäckeskär”. ”Snäckeskär” sattes i samband med Staden Göteborgs 350 års jubileum 1971 in på reguljär turisttrafik genom Göteborgs Hamn till Nya Elfsborgs Fästning. Trafiken till fästningen blev mycket lyckad och var i många år ett av Göteborgs främsta besöks och turistmål. År xxxx upphörde partrederiet med Sessan-linjen och Börje drev turisttrafiken vidare i egen regi med företaget Börjessons Utflyktsbåtar AB, 1989 köptes Börjessons Utflyktsbåtar AB upp av Bore Line som senare också köpte upp Strömma Kanalbolaget som idag är koncernens namn. Börje anställdes som VD för verksamheten i Göteborg av Bore Line och fick efterhand fler restaurangfartyg i sin flotta. Verksamheten drevs vidare under namnet Börjessons.

1970-talet

Under denna tidsepok räknades Göteborg som världens största skeppsbyggnadsstad.
Transporter för de stora skeppsvarven i Göteborg var därför den största inkomstkällan för Helges rederi Börjessons Sjötaxi HB. Mindre snabbgående båtar behövdes därför som komplement till den större ”Hamneskär”. År 1978 gick Helges yngste son Henrik med som delägare i företaget samtidigt som ”Sydskär II” inköptes. ”Sydskär” var skrovbyggd på Fiskars Varv i Åbo, Finland och utrustad på Kornhalls Varv av Helge Nilsson. ”Sydskär” var särskilt lämpad för trafiken till ankarliggare på fjordarna då hon var en trygg båt i öppen sjö och blåsigt väder. ”Sydskär” tog max. 28 pass. och kunde göra upp mot 20 knop.

Arendalsvarvet

Åren 1980-1985 byggdes på Arendalsvarvet bostadsplattformar och borriggar för oljeindustrin. Plattformarna lades ut på Danafjorden utanför Göteborg för slutkonstruktion. En betydande uppgift under dessa år var transporterna mellan varvet och plattformarna. 1985 var det slut med det sista storvarvet i Göteborg när den sista plattformen byggdes på Arendal. Detta blev ett stort inkomstbortfall för Börjessons Sjötaxi HB.

Utflykt, representation och nöjestrafik

Nya inkomstkällor måste till för att driva företaget vidare. Båtarna anpassades därför till den växande trafiken med representation och utflyktsresor.

1985 köptes passagerarbåten ”Scalar” från Stockholm som döptes om till ”Dunskär”. ”Dunskär” hade plats för cirka 30 passagerare sittande till bords. Inredningen i ”Hamneskär” byggdes om för att passa nöjesresenärens behov.
1989 ersattes trotjänaren ”Hamneskär” av ett nybygge från Docksta Varvet. Nybygget fick namnet ”Fjordskär” och var det första passagerarfartyget med vattenjetdrift på Västkusten . Fjordskär är än idag i bruk inom företaget och har kapacitet för 73 passagerare, varav 48 sittande vid bord. Farten är max. 22 knop och djupgåendet endast 80 cm. Mellan år 1999 och 2004 gick Fjordskär i reguljär trafik för Västtrafik mellan Hjuvik och Stora Varholmen samt mellan Källö-Knippla och Björkö.

I början av 1990-talet blev resmålen i skärgården fler och passagerargrupperna allt större. ”Dunskär” såldes för trafik i Vättern och ”Snäckeskär” med bättre kapacitet hyrdes in från Strömma som ersättare. 1995 återköptes ”Snäckeskär” till Börjessons Sjötaxi HB från Strömma AB. ”Snäckeskär” totalrenoverades under en femårsperiod med nya bottenplåtar, nya salonger och inredning samt nytt framdrivningsmaskineri. 2009 såldes ”Snäckeskär” till Rederi Aphroditebåtarna i Stockholm, senare köptes Apfroditbåtarna upp av Strömma som då fick tillbaka ”Snäckeskär” igen. ”Snäckeskär” var verksam i Göteborgs Hamn och skärgård i 44 år.

P/F ”Trindeln”

Vid sidan om passagerartrafiken växte en ny verksamhet för båtarna fram i slutet av 90-talet. Behovet av mindre undersökningsfartyg för bl.a. den marina miljön efterfrågades. ”Sydskär” användes till en början för detta ändamål men högre kapacitet och prestanda var önskvärt och en lång tids sökande efter en ersättningsbåt till ”Sydskär” påbörjades.

De kriterier ersättningsbåten skulle uppfylla förutom att vara ett lämpligt undersökningsfartyg var bl.a. att uppfylla  högre säkerhetskraven för passagerartrafik i kustfart. Ytterligare krav var att båten skulle kunna användas som reservbåt i reguljärtrafiken samt vara lämplig som charterbåt för mindre sällskap. Till slut hittades båten ”Asheim Senior” i nordligaste Norge, närmare bestämt i Öksfjord utanför Alta. ”Asheim Senior” fick det nya namnet ”Trindeln” efter ett f.d. fyrskepp i Kattegatt. Efter renovering och uppdateringsarbeten på Gotenius Varv 2001 uppfyllde ”Trindeln” de högt ställda kraven på säkerhet, prestanda och kvalitet och var i företagets tjänst fram till år 2017. Under sommarperioden 2012 o 2013 gick ”Trindeln i trafik mellan Klintehamn på Gotland och Lilla Karlsö. ”Trindeln” är nu såld vidare till nya transporter i Stockholms skärgård och omdöpt till ”Maria Eleonora af Nåttarö”.

P/F ”Lyrön”

I April 2005 övertogs Ventrafikens fartyg P/F ”St. Ibb”. Hon döptes om till  ”Lyrön”, efter ön i Bohuslän från vilken familjen Börjesson har en del av sitt ursprung, och sattes omedelbart in som tillfällig ersättningsbåt för trafik mellan Käringön och Hälleviksstrand. Efter säsongen 2005 med diverse transportuppdrag förtöjdes ”Lyrön” vid Gotenius Varv för omfattande renoveringsarbeten av bl. a. passagerarsalong och sattes i chartertrafik  April 2006. År 2013 byttes de gamla dieslarna ut mot nya bättre miljöanpassade motorer. Sen 2017 drivs ”Lyrön” som första charterbåt i Sverige med 100 % fossilfri diesel. 

Under de drygt 80 år som Börjessons bedrivit kustnära sjöfart har totalt 20 fartyg tillhört rederiet.

Henrik Börjesson
Kustnära sjöfart för nytta och nöje

PS: Passagerarfartyg ”Lagun” f.d. ”Carla III” som tidigare nämnts i texten är numera nyrenoverad till ursprungsskick 1917. Efter 22 års renoveringsarbeten finns hon nu i Stockholms skärgård som fritidsyacht.
Hon är den största mahognybåt i föreningen MYS.